Fem frågor till Robert Kock

De som följt teatervärlden i Helsingfors under det senaste kvartsseklet har
knappast undgått Robert Kocks imponerande gestalt, antingen som skådis och musiker på olika scener, eller bakom dem som kompositör.

På hans långa CV ryms såväl etablerade teatrar som Viirus, Wasa Teater och Svenska Teatern, som de fria grupperna Siriusteatern, Teater 90° och Ensemble Bulleribock med flera. Bland Roberts originalkom­ positioner märks Memories for life (Viirus), Tragedi (TeaK) och Kalevala (ÅST) för att nämna några.

Under de senaste två åren är det Lillans publik som fått njuta både av Roberts musik och scen­ konst i pjäserna Män kan inte våldtas, Once, Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Just nu är han aktuell i Kris och katastrof i Mumin­dalen, för vilken han också komponerat original­musiken.

DITT ALLRA FÖRSTA TEATERMINNE?

Tistou på Unga Teatern, tror jag. Eller trapporna ner till toaletterna på Svenskis där man kunde rutscha.

VAD VAR DIN SCENDEBUT?

Min scendebut var antagligen när jag och alla an­dra knattar i publiken fick komma upp på Lillans scen och uppträda med ”Små grodorna” tillsam­mans med Benny Törnroos under en barnfest nån gång på 80­talet, men som professionell skådespe­lare debuterade jag som elefanten Hamlet i före­ställningen Fyrverkerimakarens Dotter på Svenska Teatern 2005.

FÖREBILDER OCH IDOLER INOM MUSIK OCH TEATER?

Inom teatern: Alla som fortfarande jobbar ivrigt och har ett genuint intresse för vad andra gör och för att utveckla sig själva som konstnärer.
Inom musik: Frank Zappa, The Beatles, David Bowie, Kurt Weill med flera.

I ETT ANNAT LIV HADE DU JOBBAT SOM…?

Kanske snickare.

VAR ÄR DU OM FEM ÅR?

Jag önskar att jag om fem år fortfarande står på scenen som skådespelare och bakom den som kompo­sitör. Inte nödvändigtvis samtidigt.